Sångsvan Cygnus cygnus
Utbredning
Häckar numer tämligen allmänt vid näringsrika sjöar i stort sett i hela landskapet. Arten är troligen fortfarande i expansion.
Flyttning och övervintring
Rastar under vårflyttningen allmänt på ett mindre antal tidigt isfria lokaler från slutet av februari – april. I takt med att antalet häckande par ökat under senare tid har även vårflockarna storlek ökat (max 250 ex på Skottsundsslätten 5/4 2004).
Flyttar bort under oktober – november med kulmen kring nämnda månadsskifte (max 223 ex 4/11 2007).
Antalet fynd vintertid har ökat i takt med artens spridning. Sångsvanen ses numera årligen så länge det finns öppet vatten, främst vid kusten men även vid vatten i inlandet. Under milda isfria vintrar kan ett mindre antal vara kvar hela perioden i kustlandet
Fyndbild under 1900-talet
Konstaterades häcka första gången i landskapet i början av 1960-talet.
Fram till mitten av 1980-talet var sångsvanen en sparsam häckfågel i skogssjöar och myrområden i Torps och Borgsjössocknar. Under 1980-talet senare hälft skedde en spridning till Lidens och Attmars socknar. Under hela 1990-talet har sedan en ökning av antalet häckande par skett främst västerut till Haverö socken och österut till kustlandet, i mindre utsträckning även mot norr. I samband med riksinventeringen 1997 uppskattades populationen till 35-40 par men täckningen av landskapet ansågs inte fullgod vid detta tillfälle.
Historik
”Sångsvan. Tillfälligtvis under flyttningarna” (Olaf Gylling 1885-97)